HUR UTFÖRS MÄTNING AV METALLER (ME)
Metaller mäts först och främst inom avfalls- och samförbränning för att säkerställa att utsläppen ligger inom säkra och lagstadgade gränser. De vanligast förekommande metallerna som analyseras är kadmium (Cd),tallium (Tl),antimon (Sb),arsenik (As),bly (Pb),krom (Cr),kobolt (Co),koppar (Cu),mangan (Mn),nickel (Ni),vanadin (V) och zink (Zn). Utöver dessa går en mängd andra metaller att tilläggsbeställa beroende på specifika behov och krav från kunden. Absorptionslösningen som används för dessa mätningar är en blandning av 3% väteperoxid (H₂O₂) och 1M salpetersyra (HNO₃),vilket effektivt fångar upp de relevanta metallerna.
Vid denna typ av mätning används även ett filter för att fånga upp partikelbundna metaller. De lösta och partikelbundna metaller som passerar filtret oxideras vid behov till vattenlösliga katjoner och hålls kvar i lösningen med hjälp av salpetersyran. Denna metod säkerställer att alla metaller samlas upp korrekt för analys. Efter provtagningen analyseras proverna med avancerade tekniker som ICP-AES (Inductively Coupled Plasma Atomic Emission Spectroscopy) eller ICP-MS (Inductively Coupled Plasma Mass Spectrometry). Dessa tekniker möjliggör mycket noggranna och detaljerade mätningar av metallkoncentrationerna, vilket är avgörande för att bedöma miljöpåverkan och säkerställa regelefterlevnad.
Cu(s) + H2O2 + 2H+ –> Cu2+ + 2H2O
3Cu(s) + 2NO3– + 8H+ –> 3Cu2+ + 2NO + 4H20
VILKA ENHETER ÄR VANLIGA VID REDOVISNING AV METALLER?
Analyssvaren från filtret kommer som µg/prov och från absorptionslösningen som µg/l. Dessa värden omräknas sedan baserat på mängden rökgas som har dragits genom filtret och lösningen för att erhålla ett slutgiltigt resultat uttryckt i µg/m³. Genom denna process får vi en exakt mätning av metallkoncentrationerna i rökgaserna. Resultaten från både filtret och absorptionslösningen redovisas separat för att ge en tydlig bild av fördelningen, men också sammanslaget för att ge en helhetsbild av den totala metallbelastningen. Vanligtvis normeras resultaten till 6- eller 11 vol-% O₂ för att ge en standardiserad referenspunkt, vilket underlättar jämförelse och bedömning av utsläppsnivåerna. Denna metodik säkerställer att vi kan jämföra data över tid och mellan olika anläggningar, vilket är avgörande för att övervaka och reglera miljöpåverkan.