HUR UTFÖRS MÄTNING AV SVAVELDIOXID (SO2) OCH SVAVELTRIOXID (SO3)?
Vanligen görs mätningar av SO₂ och SO₃ inom massaindustrin, sulfitbruk och avfallsförbränning, men ibland även inom andra verksamhetsområden där övervakning av utsläpp är kritisk. Absorptionslösningen som används i dessa mätningar består av 0,3% väteperoxid (H₂O₂),vilket är effektivt för att fånga upp svaveldioxiden. Svaveldioxiden reagerar i två steg: först med vatten för att bilda svavelsyra (H₂SO₃),och därefter oxideras den av väteperoxiden till sulfat (SO₄²⁻),som sedan hålls i lösning fram till analysen med jonkromatografi. Denna metod säkerställer att alla relevanta svavelföreningar fångas upp och analyseras noggrant.
SO2(g) + H2O –> 2H+ + SO32–
SO32– + H2O2 + 2H+ –> SO42– + H2O + 2H+
VILKA ENHETER ÄR VANLIGA VID REDOVISNING AV SVAVELDIOXID OCH SVAVELTRIOXID?
Analyssvaret kommer som sulfat, mg/l, vilket sedan omräknas till motsvarande mängd svaveldioxid. Därefter divideras värdet med mängden rökgas som har dragits genom lösningen för att få ett slutgiltigt resultat uttryckt i mg SO₂/m³ normtorr gas (ntg) eller ppm SO₂. I många fall föreligger ett villkor som anger svavel, S, istället för svaveldioxid, SO₂. Detta medför en extra omräkning där syreinnehållet (O₂) måste tas bort från beräkningen. Denna process säkerställer att vi får en noggrann och korrekt mätning av svavelhalten i utsläppen, vilket är avgörande för att uppfylla miljökrav och regleringar.
Vanliga enheter som svavel ofta redovisas i är: mgSO2/m3ntg, kg SO2/h, kg S/h, kg SO2/ton, kg S/ton och mg S/MJ.
Om det inte finns krav på att använda SRM-metoden, kan vi som alternativ erbjuda att analysera svavel som totalhalt, där fler möjliga källor till svavel beaktas utöver SO₂. Vid denna metodik används ICP-AES (Inductively Coupled Plasma Atomic Emission Spectroscopy) för analysen. Detta tillvägagångssätt möjliggör en bredare analys av svavelinnehållet i rökgaserna, men det är viktigt att notera att denna metod inte är en standardreferensmetod (SRM) och inte är ackrediterad för emissionsmätningar. Trots detta kan den ge värdefulla insikter i sammanhang där en mer omfattande analys av svavelkällor är nödvändig.