Hur mäts fukthalten i rökgas?

• I samband med stoftprovtagning samlas kondens upp från den pumpade rökgasen i en kanna av metall som kyler ned vattenångan, därmed kan fukthalten mätas.
• I kannan ligger en nätpåse med kiselgel som avfuktar den dragna luften ytterligare, vilket är till hjälp för att mäta fukthalten. Kiselgeln absorberar fukt från luften, vilket bidrar till en mer exakt mätning av fukthalten i rökgaserna.
• Genom att väga kiselgel före och efter fukthaltsmätning kan man bestämma den absorberade mängden fukt. Denna metod gör det möjligt att exakt mäta hur mycket fukt som har extraherats från luften.
• Även kondensen i stoftslangen och själva kannan, i flytande form, hälls upp i en separat behållare och vägs efter mätning. Detta steg säkerställer att all fukt som samlats under mätningen tas med i beräkningen. Genom att väga denna kondens kan vi få en exakt totalmängd fukt som har extraherats, vilket bidrar till en noggrann bestämning av den totala fukthalten i rökgaserna.
• Sammantaget genom en fukthaltsmätning får man den pumpade gasens vätskemängd (i gram) som sedan kan räknas om i procent av den totala luftvolymen (m³) som passerat pumpens gasur. Detta ger en noggrann uppskattning av fukthalten i gasen. Genom att väga både den absorberade fukten i kiselgeln och kondensen i stoftslangen och kannan, får vi en fullständig bild av vätskemängden. Detta bidrar till en mer exakt och tillförlitlig beräkning av fukthalten i rökgaserna.

Jämför stofthalt- och fukthaltsmätning

• I och med att rikt- och gränsvärden för stoftutsläpp brukar anges i massa per volym normaliserad torr gas (mg/m³ ntg) behöver den mer eller mindre fuktiga gasvolymen räknas om. Detta görs genom att omforma värdet för lufttryck till 101,3 kPa (1 atm) och temperaturen till 0 °C. Sedan korrigeras gasvolymen för dess fuktinnehåll, vilket innebär att den faktiska volymen justeras baserat på hur mycket fukt som finns i gasen. Genom denna process säkerställs att mätningarna är korrekta och jämförbara med standardiserade värden.

Detta gör det möjligt att sedan jämföra stofthalter oavsett produktion eller förbränningsprocess och fukthalt. Genom att normalisera mätvärdena till standardförhållanden kan vi säkerställa att jämförelserna är rättvisa och exakta. Detta innebär att vi kan jämföra stofthalter mellan olika anläggningar och under olika driftförhållanden, oavsett variationer i fukthalt eller andra omgivningsfaktorer. Denna metod ger en tydligare bild av utsläppens verkliga påverkan och hjälper till att identifiera områden där förbättringar kan göras.